Designsamarbete Hemtex + Nadja Wedin

Hemtex +
Nadja Wedin

I sitt nya mönster Forest vänder formgivaren Nadja Wedin blicken mot marken. Igelkottar nosar sig fram och en groda sitter blickstilla för att inte bli upptäckt. Det är naturen som Nadja ser den, verklighet och fantasi i en säregen blandning. Den här gången med en stark känsla av nordisk höst. ”Jag ville inte att det skulle bli för gulligt. Det får gärna finnas små oroande detaljer också, som en fluga eller en groda som tittar fram”, säger Nadja.

Nadja Wedin älskar att rita. Hon håller till överallt hemma – i soffan, vid köksbordet eller matsalsbordet.
– Det driver min familj till vansinne. Jag tar med mig pennorna och papper och brer ut mig någonstans, säger hon med ett skratt.
Hon använder alltid stora papper, gärna A2, vilket onekligen tar en del plats. Kvaliteten på papperet är viktig. Det får inte vara för blankt utan ska vara lite sugande, så att färgen från spritpennorna blir mustig och djup. Precis som den blir när mönstren så småningom trycks på tyg. Konturer och svarta partier gör hon med tunn, svart tuschpenna. Man behöver bara kasta en blick på hennes teckningar för att förstå hur lång tid det måste ta.
– Det är nästan som terapi. Mindfullness. Jag har ritat så länge att mycket av mitt ritande sitter i handen. Jag brukar kalla det för avancerat telefonklotter.

Mönstren skapar hon med datorns hjälp. Det, säger hon, är mer som ett vanligt jobb.

– Mönstren utgår ofta från teckningar. Men en teckning kan aldrig bli ett mönster, det måste ha rapporter. Jag brukar klippa ut former som jag gillar, fjärilar till exempel, och göra kollage. Ibland behöver jag rita om saker och då använder jag ett ljusbord för att kalkera originalet.

Nadja har ritat och målat i perioder i hela sitt liv. För 14 år sedan var hon med om en svår skridskoolycka. Som rehabilitering sökte hon till Birkagårdens Folkhögskola där hon ägnade sig mycket åt måleri. När hon några år senare blev gravid med dottern Alice orkade hon inte stå lika länge utan började sitta och rita istället. Det var då hon kom på att omvandla teckningar till mönster.

– När jag fått ihop ett tiotal teckningar bestämde jag mig för att ha en utställning på ett galleri på Södermalm. I samband med det hade jag fått hjälp av min konstlärare att skapa mönster av två motiv. Jag skickade filerna till Tobex i Borås och beställde några meter tyg som jag hängde i galleriet. Ett av mönstren säljer jag fortfarande, Bugs and Butterflies.

Motiven i Nadjas mönster är alltid hämtade från naturen: blommor, fåglar, fjärilar och småkryp. – Jag är verkligen ingen friluftsmänniska men jag har haft hund i många år och gått mycket ute. Nu har jag blivit lite skadad och ser mönster överallt. Jag har alltid med mig mobilen för att ta bilder på saker. Jag tycker väldigt mycket om fåglar, de är roligt att rita med alla fjädrar. Fjärilar och malar är också roliga.

På konstskolan fick Nadja ofta kritik för att hennes målningar var för dekorativa. Och ibland får hon höra att hon inte har ritat en viss fågel på ett korrekt sätt. – Min sambo som är fotograf kan säga att sådär ser inte en ros ut. Men då svarar jag att det är mitt mönster. Det får gärna vara lite fel, jag vill inte att det ska bli för perfekt. När jag slutade på konstskolan upptäckte jag hur styrd jag hade varit där – och att jag faktiskt får göra precis som jag vill!